Pärlor i det dolda- om Stig Andersson och hans dikter
Jag funderade mycket på det där. Jag
tänkte till exempel på den lilla diktsamlingen Svarta ryttare av Steven Crane
jag läst i tjugoårsåldern, utgiven på lilla förlaget Bakhåll. Hur några rader
ur den följt mig, påverkat mig, inspirerat mig. Och jag tänkte; vad synd om
alla som inte förstår att mycket fin litteratur ges ut av just små förlag. Idag anser jag att det rent av är dumt att inte botanisera vilt och hungrigt
bland de små förlagens utgivningar, för allt mer blir det så att det är de som
vågar satsa på det som kanske inte kommer att nå ut till alla. När man jämför
med musik har folk alltid lättare att förstå det där.
En dag läste jag på Facebook följande rader av författaren Bernt-Olov Andersson. "Sedan 40 år tillbaka har jag en skrivarkompis och vän som heter Stig Andersson. Han är bosatt i Gävle och genom åren har vi suttit och skrivit dikter i fjällstugor under lågsäsong eller i Tallbo i Kungsfors. För länge sedan var vi också i New York och träffade en massa undergroundpoeter. Jag gillar Stig och brukar puffa för honom, eftersom han sällan gör väsen av sig."
Jag kontaktade Bernt-Olov och han lovade
prata med Stig om ett recensionsexemplar av hans senaste diktsamling I själ och
hjärta. Den som blivit omnämnd, omgiven av mest-adels världsförfattare, i ”Här
är sommarens bästa läsning” i Arbetarbladet. Han återkom strax med svaret att
allt Stig gett ut var slutsålt, även den senaste, men att han kunde låna ut två
diktsamlingar till mig om jag lovade att vara rädd om dem.
Så kom ett vadderat kuvert med den
senaste diktsamlingen och en tidigare, Dikter från tunnbrödsarkivet, båda
utgivna på det lilla Bokförlaget Tufvan. Vi har valt ut några texter som vi
publicerar här och börjar med denna presentation av poeten själv.
Jag heter Stig Andersson. Jag är född 1944 i Skellefteå, Västerbotten. Kommer från ett arbetarhem. Men har samtidigt haft ena foten i det gamla bondesamhället, då jag vistades mycket hos mina morföräldrar. Har arbetat hela mitt vuxna liv som socialarbetare. Min arbetarklassbakgrund har jag haft nytta av i det arbetet. Kom in i poesin i 16-17-årsåldern via Tomas Tranströmers diktsamling Hemligheter på vägen.
Poesins märklighet och kraft drabbade mig obönhörligt. Det har blivit nio dikthäften (varav ett dikturval) genom åren. En handfull noveller har också publicerats. Skriver nu på en prosabok som utgår från min västerbottniska uppväxt och kärleken till traktens dialekt. Under årens lopp, när det sociala arbetet tagit så mycket av mitt engagemang, har det ofta varit svårt att få ork över till skrivandet.
Nu är jag pensionär och har fått ett slags nystart
i mitt diktande. Under alla år har jag haft författaren Bernt-Olov Andersson
som mentor, stöd och framför allt som vän. En ovärderlig hjälp genom åren i
mitt kringeli-krokiga skrivarliv. Vi har tillbringat åtskilliga dagar
tillsammans, sittande i fjällstugor och liknande, hamrande på våra gamla
”analoga” FACIT-skrivmaskiner. Sammanfattningsvis, så här på ålderns höst, har
jag valt att beteckna mig som social- och poesiarbetare. I den ordningen. Det
är rättvisande, tycker jag.
MORFAR
I
I kornåkern som hävs:
Småbrukaren med sitt lod
Här finns ett hjärta nerplöjt i
de magra tegarna
En slagruta
En brunn som sakta sinar
II
Vattenringarna i djupblänket
(Det stramar i repet)
III
Under en lodrät horisont
betraktar han sina händer – sitt livsverk
Skogskiftets magra tallar
susar övergivet
(Nils Hedlund 1895-1978)
SISTA SLÅTTERN MED MORFAR
I
Bakom släpräfsans volmande hö
snubblade jag fram på fjortonåringars vis
(Och tistelsvallet sjönk och hävdes)
Bakom radiomastens röda öga
– växte ett moln
(Och tistelsvallet sjönk och hävdes)
Snart var morfars nötta kängor täckta av
slåtterstöv och maskrosfrönas lätta drivor
(Och tistelsvallet sjönk och hävdes)
II
Bland morfars efterlämnade ord
hittade jag ”Rubank”
Ett verktyg att
hyvla bräder med
Så släta att de duger till vaggor
och ljusa kistlock i björk
MILJONPROGRAMMET
Beklämningen när trapplyset
slocknat för gott
En nertrampad likgiltighet i
de flagnande skrymslena
Det är som en belägring
Det är som när odlingsmark
satts under vatten
Det är som när barn blir gamla
över en natt
BREVBÄRAREN
Något förtigs i trappuppgångarna där
människor en gång bott. Vad viskar man om
mellan hyreshusens pilfinkssnår?
I brevbärarens väska vindlar
det skrivnas rottrådar
Adressater som för länge sedan
tappats bort
Utflyttade som spritt sig
som svamparnas mycelier
Alla vi som valt tystnadens väg: Att få
tala utförligt. Utan lögn eller
förklädnad-
Dikter av Stig Andersson ur
diktsamlingen ”Dikter ur tunnbrödsarkivet” (2013). Har även gett ut diktsamlingen I själ och hjärta (2016). Båda på
Faktaruta: