Brottsplats: Skolan av Vesna Prekopic
Brottsplats: Skolan, av journalist, författare, tidigare lärare och rektor Vesna Prekopic vittnar om ett förödande haveri av skolan på en hög nivå. Vet du till exempel att skolan idag är den vanligaste brottsplatsen i landet för misshandel och sexuella kränkningar? Det är förfärande och upprörande läsning, samtidigt som det är alldeles nödvändig läsning.
I Brottsplats: Skolan får vi kunskap om läget för den svenska skolan, statistik, vittnesmål och samtal med olika personer Vesna Prekopic intervjuat. Vi får också följa haveriet månad för månad genom Vesna Prekopics egen erfarenhet under ett år som rektor för en nystartad skola i Järva, en roll i vilken hon in med stora ambitioner om att göra skillnad. Hon har en övertygelse om vikten av utbildning och att det ska råda nolltolerans mot hot, trakasserier och våld på skolan.
Redan första veckan dyker dock problem upp och efter tio månader sätter ledningen henne i husarrest, för hennes egen skull; det är inte längre säkert för henne att befinna sig på sin arbetsplats. Elever som misskött sig, och föräldrar till dessa elever, har reagerat starkt på att hon tagit tag i problemen och ringt hem, polisanmält och kontaktat socialen; alltså tagit itu med problemen istället för att vända sig bort.
Vad är det som har hänt med skolan? På arbetsmiljöverket har
man under en tioårsperiod fått en ökning av anmälningar om våld och hot om våld
i skolan med 100 %. Vesna Prekopic beställde ut de 858 anmälningar som lämnades
in 2022. Vi får läsa några av dem. Det är omskakande läsning,
speciellt mot bakgrund av att det finns ett stort mörkertal, många händelser
anmäls inte.
” Jag blev skallad av en elev som resulterade i att jag tappade två tänder. Jag har ont i kinden och kindbenet. Ilningar och ont i tänderna. Huvudvärk.”
”De slåss, sparkas, kastar stolar, bord, saker (allt de kommer över) spottar, skallar, hotar mm.”
”Detta övergår sedan till våld i form av knytnävsslag,
kastande av koner och användandet av rep som tillhygge mot läraren. Detta ledde
till att läraren tappade andan, smärta i mage och blåmärke på bland annat armar
och rygg.”
" Jag
blev skallad av en elev som resulterade i att jag tappade två tänder. Jag har
ont i kinden och kindbenet. Ilningar och ont i tänderna. Huvudvärk.”
Det här är bara några korta utdrag ur ett par av anmälningarna vi får ta del
av. De visar skolor i totalt haveri. En farlig och toxisk arbetsplats, där några
elever tillåts styra genom våld och hot om våld. Så många fina lärare och annan
personal som mals ner i detta, vad mycket vi som samhälle förlorar, tänker jag,
skakad av vad jag läst. Varför har det
fått pågå?
Intervjuerna blottlägger hinder och återvändsgränder, komplexa problem, luddiga lösningar, villrådighet, brist på samordning och en uppgivenhet.
Vesna Prekopic tar i boken upp flera olika faktorer och perspektiv på problemen, pedagogiska, politiska, internationella och socioekonomiska. Hon intervjuar bland annat lärare, en tidigare rektor, utbildningsministern och representanter för fackförbund. Den ständiga frågan som kräver ett svar är, vad gör vi åt det här?
Intervjuerna blottlägger hinder och återvändsgränder,
komplexa problem, luddiga lösningar, villrådighet, brist på samordning och en
uppgivenhet. I skolan har också utvecklats en tystnadskultur kring problem. I
och med övergången till marknadsskolan är en skolas rykte mycket viktigt, fler
elever= mer vinst. Detta gör att ledning och ägare tystar ner problemen och
försöker undvika att komma i konflikt med föräldrar, genom att inte anmäla,
kontakta polis och social. I längden förödande.
Medan jag läser boken blir jag alltmer upprörd och ledsen å personalens
vägnar. Fram träder också alla de elever som runt om som drabbas: det här är
inte en trygg och utvecklande skolmiljö för dem, att bli vittne till hot och
våld. Vad ska de tro om framtiden, när de ser de vuxnas vanmakt och rädsla inför
dessa elever, som de själva troligen fruktar?
I slutet får vi träffa grundskolechef Happy Hilmarsdottir
som leder ett lyckat förändringsarbete i Järva. Hon och hennes medarbetare
satsade på att lägga grunden med struktur, rutiner och samarbete mellan skola,
polis och socialtjänst. Men för att allt detta ska fungera måste det finnas
ekonomiska resurser, tillräckligt med personal för att kunna arbeta
förebyggande. Vi får även läsa om vad som ledde till ett framgångsrikt
förändringsarbete när rektor Lillemor Bergquist och biträdande rektor Susanne
Norman, arbetade som ett team på en problemtyngd skola i Botkyrka.
Trots och tack vare sin dystra fakta känns Brottsplats:
Skolan som den viktiga kil som kan användas för att slå in i tystnadsrötan och
uppgivenheten. Arbetsmiljön i skolan är under all kritik och detta har påverkat
läraryrkets status. Jag hoppas att skolpersonal läser denna bok, blir stärkta i
att de inte är ensamma, för just ensamheten och utsattheten är något som
genomsyrar vittnesmålen och blir kvar i mig efter läsningen.
Vesna Prekopic beskriver sitt år som rektor som ett
misslyckande. Men det hon kallar sitt misslyckande har lett fram till att hon
skrev Brottsplats: Skolan. Den har förutsättningar att bli det som leder til att en
allmän diskussion börjar föras och att ett stort nödvändigt förändringsarbete
inleds. Situationen i skolan måste upp på den politiska dagordningen,
skolpersonalen får inte överges. Sedan är det även en politisk fråga varför vi
fortsätter som enda land i världen att ha vinstdrivna skolor?
En viktig och välskriven bok som jag rekommenderar.
Brottsplats: Skolan är utgiven av Volante förlag 2023. Vesna Prekopic
har tidigare skrivit boken Papporna, sönerna, våldet tillsammans med Beata
Hansson,
Jane Morén