Avslagsmaskinen av Niklas Altermark

 

Att bygga ett förstörelsesystem som främst drabbar arbetarklassen.

Verbal förlag 2020

Arbetarklassen är mest sjukskriven. Det är ett faktum. Ett annat att det är vanligare med avslag i sjukförsäkringen i de lägre samhällsklasserna. Ännu ett faktum är att under 1990-talet så kopplade man stigande sjukskrivningar till undermålig arbetsmiljö. Därefter hände något. Detta något är Niklas Altermark, fil. Dr i Statsvetenskap på jakt efter. Vad är det som gör att dagens sjukförsäkring är oåtkomlig för allt fler människor som är för sjuka för att arbeta och därmed knuffas rakt ut i fattigdom, blir sjukare och det till och med kan sluta med självmord?

Folk trillar mellan stolarna, menade Annika Strandhäll i ett uttalande. Men Niklas protesterar. Falla mellan stolarna, det skulle tyda på ett fungerande system med några små håligheter. Men det här handlar istället om ett beräknande system, som har som mål att vara oåtkomligt för många därför att det övergripande målet inte är att trygga sjuka medborgares liv och återhämtning, utan att få ner sjuktalen.

Nu handlar inte sjuktalen om att arbetsförhållanden gör folk sjuka, nu är sjukdom placerad hos individ som misstros.  

”Lösningen på problemet med sjukfrånvaron heter inte längre ”bättre arbetsmiljö” utan ”hårdare villkor för att få ersättning.”

Men följer Försäkringskassan lagen? Vi får följa resonemang och analyser bland annat när det gäller avslag på grund av att klient inte inkommit med det som FK utanför lagen börjat kräva. Vi får exempel på hur FK inte bryr sig om domstolsbeslut utan fortsätter på sin inslagna väg, som är en succé enligt egna interna rapporter.

Det är ett krig mot det sjuka. Fört genom attityd hos politiker, som började med arbetslinjen och ordet utanförskap. Misstron är det svåraste för många. Vad blir man för människa i ett samhälle där arbete är normen? Vad händer när arbetslös och sjuk knuffas in i benämningen utanförskap? Vad har man för värde som samhällsmedborgare om man blir sjuk?

Jag kastade mig över boken när den kom. Detta är ett av de områden som engagerat mig och skrämt mig. Jag har i flera texter skrivit om att jag anser detta vara en sådan våldsskandal, som vi först troligen i efterhand kommer att förstå.

Jag är tacksam att Altermark djupdykt och letat reda hur, när och varför sjukförsäkringen förvandlades. Boken är uppdelad i 7 Kapitel : Hur gick det här till, Jobben som inte finns, Läkarintygen, Ska handläggare tänka?, Plikten att arbeta, Att göras fattig, Människoslagg och en epilog: Har de utförsäkrade en framtid?

Det är tidvis smärtsam läsning, som väcker upprördhet, ilska och sorg i mig. Men mest tycker jag om att Altermark letat reda på varför och hur är detta möjligt? Under läsningen känner jag att boken reder ut härvan av motstridiga budskap, blir det vittne till det felaktiga som sker, och som kan stoppa övergreppet på sjuka människor.

Vad händer med barnen till alla dessa utkastade, utknuffade människor som blivit människoslagg? Vad kommer de att ha för slags tillit till samhället? Vilka politiska strömningar, grupper eller organisationer kommer att fånga upp deras upplevelser av att deras föräldrar stötts ut ur samhällsgemenskapen?

Behovet av ett vittne känner jag igen från ett annat område. Psykisk misshandel, det osynliga våldet, som slår sönder människors psyken, på arbetsplatser och i det privata. Tillvänjningen, förvirringen, de ologiska budskapen. Kampen som redan är förlorad från början trots alla ansträngningar. Och anstränger sig gör det sjuka tills de faller ihop.

I några av vittnesmålen återkommer känslan av ett sådant våld, nu utövat av en myndighet. En myndighet vars handläggare delats i två läger. Några som tycker det är fel väg att gå och som söker sig bort från FK, och andra, främst yngre, som trivs och vill stanna och är stolta över att de lyckats med politikernas vilja, få ner sjuktalen och att de lyckas koppla bort sin empati: få ut folk ur försäkringen.

I boken kommer båda sidor till tals genom Altermarks intervjuer, men han tydliggör redan i inledningen att han tycker systemet är fel.

Momenten i sjukförsäkringens hinderbana synas noga. Exempel från liknande situationer, som fördömts tas upp. Vad som händer med de sjuka, vad händer med handläggarna?

När jag läser handläggares uttalande tänker jag på Milgrams lydnadsexperiment 1963. Försöken avsåg att belysa och mäta försökspersoners benägenhet att lyda en auktoritet som instruerar personen att utföra handlingar som hen normalt inte skulle vilja utföra av samvetsskäl.  

Jag tänker också: Vad händer med barnen till alla dessa utkastade, utknuffade människor som blivit människoslagg? Vad kommer de att ha för slags tillit till samhället? Vilka politiska strömningar, grupper eller organisationer kommer att fånga upp deras upplevelser av att deras föräldrar stötts ut ur samhällsgemenskapen?  Jag rekommenderar boken!

Jane Morén

Tidigare publicerad i KLASS 4/2020