Fattigsafari av Darren Mc Garvey

Bokförlaget Atlas 2020

”Såna som jag skriver inte böcker- det är i alla fall vad min hjärna säger åt mig hela tiden.” Så börjar boken Fattigsafari av rapparen Darren Mc Garvey.  Uppvuxen i fattig arbetarklass vet han varför folk från dessa utsatta områden känner sig så arga och förbisedda. Men det är sällan som någon efterfrågar deras åsikter. Nu vill han förklara att både vänstern och högern inte förstår vad fattigdom är.
 
I Fattigsafari får vi följa Darren McGarvey  när han tar oss med till förorterna i Glasgow där människor lever i fattigdom. Läsarna får här se fattigdomen ur de fattigas perspektiv, istället för, som så ofta, ur medelklassens. Ofta är det så att när diskussioner om fattiga förs, förs de av personer med mycket liten egen erfarenhet av fattigdom, skriver McGarvey.

Att skapa förståelse för hur det är att växa upp fattig är svårt. Det handlar om så mycket mer än ekonomi. Vi får följa Darren Mc Garvey genom hans barndom och vuxenlivet och samtidigt se konsekvenser av Skottlands politiska utveckling.

Efter ett par kapitel sitter jag med blyertspennan i hand hela tiden för att stryka under. Mening för mening. Han skriver om självtvivel och kaos, som jag känner igen, om hypervigilans och att ständigt vara beredd på hot och våld, som jag känner igen. Han reflekterar över människorna i industrin runt fattigdomen, och han förklarar varför det lätt blir fel när diskussioner om fattigdom ofta förs av människor med väldigt liten egen erfarenhet av fattigdom.

Darren Mc Garvey är rappare och tack vare hans förmåga att sätta ord på sin tillvaro blir han någon man lyssnar till. Vi får följa hans resa in i kulturvärlden, att han blir någon, en röst som ges plats. Han reser sig, lyckas sluta med droger och skriver allt mer.

Intressant är också berättelsen om ett projekt som konstnären Ellie Harrison 2016 tilldelades 15 000 pund för. Under ett år skulle hon prova att vara fast i stor-Glasgow och inte tillåtas resa någonstans. Hon ville se hur skulle komma att påverka hennes sociala liv, psykiska hälsa och karriär om hon inte fick resa ofta som hon brukade.

När projektet presenterades väckte det omedelbart en stark reaktion. Darren McGarry deltog i debatten och bestämde sig för att inte sluta förrän han fått dem att förstå hur omdömeslöst detta projekt var.
Så här skrev han bland annat:

”När Skottlands kulturråd bestämmer sig för att finansiera en ensam konstnärs undersökning av hur det påverkar ens sociala liv, karriär och psykiska hälsa att vara fast i Glasgow utan möjlighet att ta sig därifrån, då är det f*n inte konstigt att vissa Glasgowbor blir förbannade. Det finns tusentals konstnärer som uttrycker hur det är att leva i fattigdom. De är ofta marginaliserade. Enligt en studie som nyligen publicerades i The Guardian domineras konstvärlden av medelklasspersoner. Harrissons projekt är ett typexempel på detta. Det är fruktansvärt respektlöst att låta någon åka på fattigsafari.”

Jag rekommenderar boken, den är mycket bra och läsvärd. I slutet av boken blir jag dock förbryllad. Jag blir inte klok på vad han vill med sitt sista kapitel. Han uttrycker själv att han förstår att folk kanske blir förbannade och besvikna nu. Som läsare får jag det svårt. Det känns som han går ut genom dörren stänger den och kvar står jag som ett frågetecken.

Jane Morén

Tidigare publicerad i KLASS 1/2020