Vi är inte maskiner av Kjell Rautio
Premiss förlag
Det här är en bok om socialförsäkringar och då främst sjukförsäkringen. Den tar avstamp i historiken runt hur behovet av en försäkring uppstod, de fackliga och politiska striderna för att arbeta fram ett system som gav trygghet för den som blev sjuk. Det är bakgrunden, fonden mot vilken den sjukliga och grymma nedmonteringen skett de senaste åren, där pengarna som löntagarna avsatt från sin lön istället används för helt andra saker. Sjukförsäkringen genererar en vinst sjukt nog, som de sjuka får betala genom att nekade ersättningar satts i system. (Denna "avslagsmaskin" har forskare Niklas Alstermark skrivit om, länk längst ner till mina tankar om den boken).
Kjell Rautio har inblick i, både som facklig utredare och genom närståendes kamp. Han lyfter fram sig själv som ett exempel på hur bra försäkringen var när den fungerade, hur de fångade upp honom när han själv blev sjuk och gav honom en ny framtid. Detta i motsats till alla krossade liv som den nya försäkringen, hålig som en schweizerost eller mer, orsakar.
Det Rautio skriver om har engagerat mig i många år, nedmonteringen av sjukförsäkringen- den som arbetarrörelsen fick strida mot de borgerliga för att kunna införa, en lyckad klasskamp nerifrån. Sedan började klasskampen uppifrån att bit för bit återgå till en tid där sjukdom ( och arbetslöshet) skulle kasta människor som inte levde i privilegierade omständigheter rakt ut i fattigdom och förtvivlan. Vad motiverar ett samhälle om samhället sviker när människor behöver?
Rautio visar också vägen framåt, vilka politiska förändringar som måste till. När han skriver om de förändringarna känns det som om glöden i honom falnar. Kanske är det bara så som politik är, torr och försiktig i små steg, fastän det brinner runt om.
Min teori är att delen med plan för framtiden är skriven för politiker, och jag som läsare är mycket mer berörd av nedmonteringen är de han riktar sig till är.
Jag hoppas att hans bok gör skillnad. Den är viktig.
