Marguerite Duras- en magisk upplevelse

Att stiga in i Marguerite Duras värld är att bli upptagen och fascinerad av stämningar, ljud och rörelser.

Allt berättas, som apropå, en tanke släpps och vindlar med vinden, Atlantvågors vind. Eros vågors lyft. Ljus som anas i mörker, mörker som hotar i vitt ljus. 

Magi. Det som litteraturen framför allt är för mig. En av anledningarna till att jag bara i begränsad mängd och form vill ta del av författares egna tankar om sina verk. Därför jag inte vill veta för mycket, få svaren av författaren eller analysera. 

Jag vill bara ha upplevelsen av att stiga in i det magiska och låta det färga, forma och röra, beröra mig. Med Duras är det möjligt hela tiden, eftersom hon aldrig, i alla fall inte så det märks, bemödar sig om att förklara. Hon bara berättar och jag får sitta bredvid, på verandan och höra ljudet av Atlanten rulla in rytmiskt och bada sandens strand och mig i det. Det, utan förklaring.  

Med det sagt så vill jag verkligen rekommendera intervjuboken Samtal med Duras av den italienska journalisten och författare Leopoldina Pallotta Della Torre, utgiven i Italien 1989 och sedan bortglömd i många år innan Ellerströms förlag översatte och gav ut boken på svenska. 

Det är ett känsligt och öppet porträtt byggt på samtal mellan Pallotta Della Torre och Duras 1987-1989. Duras berättar bland annat om barndomen i Vietnam, ungdomen i Paris och den plötsliga berömmelsen efter ett antal år som obemärkt författare. Hennes svar är som små egna berättelser och har samma stämning och ton som i romanerna.