Några kommer nära andra förblir borta av Andreas Björsten

Några kommer nära andra förblir borta utgiven av Fri Press förlag. 

Den nya samlingen kan ses som en fortsättning på den tidigare ”Dikter som porträtt” om personer som inspirerat honom, till exempel Lucas Moodyson, Håkan Sandell, Eleonora Luthander och speciellt Peter Lindforss. 

Livet i sällskap med dessa levande eller döda poeters poesi. 

Björsten skildrar också livet med sjukdomen Parkinsson. Som i denna dikt: 

Tics
och specialglasögon
för att dölja just dessa tics
ett steg framåt och två tillbaka
jag går mellan hyreshusen
som långsamt förvandlas till
bostadsrätter medan jag går
har det nåt med socialdemokratins
svek att göra
samhället förvandlas till kulisser
som det inte går att flytta ur

Samlingen innehåller många bra tänkvärda dikter som får mig att stanna upp. Eftersom jag många gånger hört Björsten från olika estrader, kan jag höra hans karaktäristiska röst medan jag läser. 

Här en strof ur dikten:

 ”Det är inte varje dag” 

”Det är inte varje dag man dör. 

Kanske är det en helt alldaglig dag 

som står ristad i ens sinne 

om det nu funnes något kvar att rista i. 

Någonting verkligt.